SVART FLICKA, VIT FLICKA

I P1:s första del av bokcirkeln kommenterade läsarna att de ansåg att Carol Joyce Oates bör stryka delar av sitt verk, ”Blonde”. Samma åsikt har jag gällande ”Svart flicka, vit flicka”, vilket är den roman av Oates jag har valt att läsa.

Romanen bestå av partier då meningarna svävar iväg till beskrivningar av denna längd att jag som läsare tappar intresset. Samma fenomen upplevde jag då jag läste och arbetade med ”Döden i Venedig” av Tomas Mann. Skillnaden mellan de båda författarnas utsvävningar ligger i att Mann förhöll sig till beskrivningar av miljö och person medan Oates koncentrerar sig på händelseförlopp och vardagliga beting som utspelat sig i familjen Maedes förflutna till synes, enligt min åsikt, helt irrelevant.

”Jag föredrar att dela lägenhet med en eller flera personer som inte tillhör samma ras som jag.”

Om man skalar av dessa lager av utsvävningar och försöker fokusera på berättelserna bortom dessa finner jag en tematik om samhällets stereotyper i USA 1975.

Berättelsen utspelar sig på ett collage mellan två rumskamrater, den vita Generva Maede, även kallad Genna, vars farfarsfar är grundare till skolan och den svarta Minette Swift, prästdottern som har fått stipendier för att klara av den höga collagekostnaden. De typiska fördomarna av de vita och svarta stereotyperna visar sig genom samhällets samt individens misstro på en vänskap mellan två personer med olika hudfärger. Citatet är den text som Genna satte ett kryss framför inför valet av rumskamrat på collaget. Att ens ordet ”ras” existerar i 70-talets USA antyder att människor har olika stereotyper för olika hudfärger och har fördomar angående personligheters variation beroende på hudfärg.

Även om utvecklingen har gått framåt sedan den tid då Oates valt att utspela berättelsen anser jag att det är viktigt även i dagens mångkulturella samhälle att inte dela in människor i ”vi och de” eftersom jag tror att det skapar ett förhållande där man omöjligt kan integrera människor med ett olikt utseende, annan kultur, religion eller bakgrund än sin egen i samhället.

”Jag blev tvungen att gå därifrån, jag höll på att bli upprörd. Barnsliga tårar fyllde mina ögon. Jag hade stor lust att ta deras parti mot Minette. Det är vid sådana tillfällen man förstår den fruktansvärda styrkan hos en lynchande folkhop. Man förstår sin egen fruktansvärda svaghet. Hur man nu de minsta bagateller kan svika någon annans förtroende.”

Till en början är Minette mycket misstänksam till den önskade vänskapen från Gennas sida och misstänker henne att vara personen som utsätter hennes böcker för skadegörelse samt personen som ligger bakom de rasistiska budskapen som kommer på posten. Men Genna är en person som är uppfostrad till att se bortom hudfärg och stereotyper och finner Minette vara en intressant person som hon verkligen vill lära känna, trots distansen denne visar.

Genna bortser från samhällets stereotyper även om det är svårt att stå upp för sin åsikt då man själv hotas att bli dömd. Det visar att människor som Genna är starka nog att kunna förändra samhället!

Jag anser att citatet visar vikten i att våga stå upp för vad man anser vara rätt och fel. Jag relaterar detta till andra världskrigets Tyskland där människor av ren rädsla för att själv råka illa ut anslöt sig till ett buskap de inte ansåg sig vara rätt. Att människor vågar öppna sitt sinne och ta avstånd från det man tycker är fel kan förändra världen! Vågar en, likt Genna, vågar flera!