Ett vackert porträtt av en odödlig legend

“Blond” är ett 850 sidor långt mästervärk skrivet av den amerikanska författarinnan Joyce Carol Oates. De är en fiktiv biografi om myten, legenden och sexsymbolen Marilyn Monroe. “Blond” är alltså ingen vanligt biografi, utan en roman där det mesta i boken är påhittat - vilket Oates tydliggör i romanens förord. Romanen är dock baserad på händelser tagna ur Marilyn Monroes liv vilket ibland kan vara något förvirrande. Under läsningens gång har det även hänt att jag irriterat mig lite på att inte veta vad som verkligen har hänt, och vad som är taget ur Oates fantasi. Men det gör dock inte “Blond” mindre intressant som roman. Joyce Carol Oates, som förövrigt är oerhört påläst i ämnet, ger sin syn på hur det skulle kunna ha gått till och det ser jag inget fel i. “Blond” känns mycket verklighetstrogen och är definitivt en roman som är svår att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa.

I “Blond” får vi alltså följa Norma Jean Baker, senare Marilyn Monroe, under hela hennes liv. Jag har nu läst ungefär en tredjedel av boken och har tagit mig igenom Monroes uppväxt och liv som gift kvinna. Den lilla flickan Norma Jean Baker har blivit pinuppan och modellen Marilyn Monroe. Och hennes väg dit har varit kantad av bekymmer. Norma Jeans första år i livet tar hennes mormor Della hand om henne, eftersom hennes mamma Gladys inte är kapabel till det. Gladys är tablettmissbrukare och en väldigt speciell människa. Hon tycks hysa en slags hatkärlek till sin dotter Norma, men är inte särskilt angelägen om att ta hand om henne. Någon far finns inte, bara ett fotografi av en man som Gladys en dag visar för sin dotter, och som för alltid ska etsa sig fast i hennes minne. Norma Jean kommer att tänka mycket på sin far under sin uppväxt och beskyller ofta sig själv för den okända faderns frånvaro: Om jag varit tillräckligt söt skulle min far ha kommit och hämtat mig.

När Normas mormor Della dör blir Norma Jean förflyttad till ett barnhem där hon vantrivs, trots att hon så småningom lyckas få vänner. Norma Jean är en mycket blyg flicka och blir kallad “Musen” av vännerna på barnhemmet. När Norma Jean kommit upp i tidiga tonåren blir hon till slut adopterad av ett par vid namn Warren och Elise vilka hon genast fäster sig vid. Vid denna tid i hennes liv har hennes kropp börjat utvecklas och Norma Jean upptäcker snart att hon har ett mycket fördelaktigt utseende. Män i alla åldrar ger henne trånande blickar, till Elises förfäran är hennes man Warren inget undantag. Elise ser bara en lösning på problemet och bestämmer att Norma Jean måste gifta sig. Detta ser Norma Jean som ett stort svek som väcker mycket oro och rädsla hos henne: Tant Elise, jag älskar dig, skicka inte iväg mig. Men Elise har bestämt sig och16 år gammal gifter Norma Jean sig med Bucky. Till en början är hon mycket lycklig, äntligen får hon den kärlek och trygghet som hon saknat i hela sitt liv.

Boken utspelar sig i Hollywood, USA under mitten av 1900-talet. Under Norma Jeans tidiga år i livet, 1930-talet, har den ekonomiska krisen drabbat USA. Det är dock ingenting som jag har märkt av särksilt mycket i boken. När Norma Jean kommit upp i de senare tonåren har Andra Världskriget börjat. Partriotismen i USA flödar och många amerikanska män skickas ut i kriget för att stödja sitt hemland. När Norma Jeans man Bucky tar värvning blir hon lämnad ensam. Liksom många andra kvinnor tvingas Norma Jean börja arbeta för att kunna försörja sig. Kriget förändrade mycket, innan dess var det en självklarhet att kvinnan tog hand om hushållet och att mannen arbetade. Kvinnosynen var också helt annorlunda än idag, kvinnan är snarare ett bihang till mannen än en egen individ.

Kriget blir slutet på Norma Jeans äktenskap med Bucky. Efter att hon jobbat en tid på en fabrik blir hon upptäckt att en man vid namn Otto Öse. Och det blir början på hennes karriär som omslagsflicka. Norma Jean Baker blir Marilyn Monroe och i takt med att hennes bruna hår blir allt blondare, blir bilderna allt mer lättklädda. Marilyn Monroe känner sig för första gången i sitt liv självständig vilket ger henne en enorm tillfredställelse. Under hela sin uppväxt har hon drömt om att bli en del av filmvärldens Hollywood, och nu är hennes dröm närmare än någonsin.

Joyce Carol Oates är en lysande författarinna som har varit oerhört produktiv sedan hennes debut 1959. Hon har ett mycket bra språk och använder sig ofta av långa och utförliga meningar. Oates lämnar inte mycket till fantasin, utan beskriver allt i minsta detalj. Detta kanske kan tänkas göra läsningen trög, men så tycker jag verkligen inte är fallet. Varje mening känns genomtänkt och välplacerad, vilket snarare gör läsningen mycket underhållande och behaglig. Titt som tätt skriver hon meningar i kursiv stil, som oftast ska representera Marilyns tankar. Det förstärker känslan av att boken verkligen är om Marilyn Monroe och inte alls fiktion. Än så länge tycker jag att “Blond” är en lysande roman och jag ser fram emot att fortsätta läsa om yrkeskvinnan, poeten och ikonen Marilyn Monroe.


Agnes Hedin SP08J