Den komplicerade relationen mellan mor och dotter

Blonde , den kritikerrosade romanen som är skriven av författaren Joyce Carol Oates handlar om superkändisen Marilyn Monroes liv. Norma Jean Baker var namnet Marilyn Monroe från början gick under och i boken får vi följa hennes liv från barnsben till död.

Boken som har vid första anblicken en mycket imponerande men också avskräckande tjocklek lyckas ändå på något sätt locka mig som läsare. Kanske är det vetskapen om att boken faktiskt är mycket berömd som gör att man trots allt blir nyfiken. Också att boken handlar om Marilyn Monroe bidrar till nyfikenheten. Egentligen har jag aldrig riktigt vetat vem Marilyn Monroe var även om jag hört om henne i så många sammanhang. En nyfikenhet väcktes i mig och jag ville veta mer om vem denna kändis som till och med idag, ett halvt sekel efter hennes tid, fortfarande är så känd.

Men inte bara Marilyn Monroe är ett namn jag så väl känner igen. Författaren Joyce Carol Oates är en författare vars namn jag också hört i många sammanhang. Jag har dock aldrig läst något av hennes andra verk, men vet att hon berömd och därför stiger också förhoppningarna om själva boken. Jag märkte redan efter några sidor att jag gillar sättet hon skriver på. Jag kan dock inte känna igen mig riktigt i vad de andra har skrivit om att hon är så speciellt innovativ och skriver på ett eget sätt. Jag kan bara kort och gott säga att jag inte riktigt kan sätta fingret på vad jag gillar med hennes språk, men gillar det gör jag.

”… i en gammal biografsalong i något av stadens slumkvarter, där golvet liksom jordytan buktar under fötterna, och där det känns kladdigt mot hennes dyra skosulor.” – Riktigt snyggt!


Men då till bokens innehåll och handling. Det förvånar mig att ingen av de andra bloggarna belyst relationen mellan mor och dotter. Det var den jag fann mest intressant och därför tänkte jag gå in på den lite extra.

”Norma Jean var svettig så Gladys ville inte hålla henne i handen, utan hon knuffade istället barnet framför sig med sin handskklädda näve, försiktigt naturligtvis, lekfullt föste hon henne uppför den något förfallna yttertrappan.”

Detta utdrag tycker jag ganska bra beskriver en del av deras något speciella mor och dotterrelation. Gladys älskar sin dotter, men livet hon valde gör det svårt att balansera familj och karriär. Citatet tycker jag bra speglar hur Gladys egentligen inte passar för att vara mamma. Hon vill verkligen kunna vara det men innerst inne vet hon nog att hon egentligen inte är rätt person för att vara det. Hon vill inte heller ta i sin dotter av någon anledning. Varför har jag lite svårt att komma fram till. Också Norma Jeans mormor Della förstår att Gladys inte är den optimala mamman och därför försöker hon finnas där så mycket det går eftersom hon är orolig för Norma Jean. Men när Della dör blir allt annorlunda. Situationen blir jobbigare för Gladys samtidigt som skogsbränder bryter ut och sliter på hennes tålamod ytterligare. Hon blir lätt frustrerad när Norma Jean inte gör som hon säger. Hon förstår inte riktigt hur barn fungerar och en gång går det så långt att hon till och med slår till Norma Jean lite lätt. Det faktum att Gladys är alkoholist kan dock spela en viktig roll i att det ser ut som det gör i familjen.

Norma Jean får uppenbarligen inte riktigt den kärlek och närhet som hon behöver från sin mor, men det är också just därför hon fäster sig så hårt vid sin docka. Vid ett tillfälle blir också Gladys arg på dockan för att den får så mycket av Norma Jeans uppmärksamhet. Kanske är hon svartsjuk på den. Men varför vill hon inte ha närkontakt med sin dotter? Kanske är hon rädd för att fästa sig för mycket vid henne. Hon berättar till exempel vid ett tillfälle att hon inte kunde älska sin mamma eftersom kärlek är så slitsamt och jobbigt. Hon har dessutom ett ganska struligt förflutet kärleksliv. Kanske är hon rädd för att släppa någon föra nära inpå efter alla erfarenheter.

Men Gladys spenderar ändå mycket tid tillsammans med Norma Jean. Vad vill hon med sin dotter egentligen? Jag får intrycket av att hon vill att Norma Jean ska växa upp och bli som henne en dag. Därför åker de ut i de rikas kvarter för att diskutera filmstjärnornas maffiga villor. Jag tror att Gladys försöker få Norma Jean att bli intresserad av samma saker som Gladys själv är intresserad av. Hon vill att de ska kunna dela samma ambitioner så att Norma Jean också blir motiverad till att bli känd och berömd en dag. Hon uppmuntrar sin dotter till att ta pianolektioner och hon har också planer på att hon ska lära sig sjunga. Men samtidigt tror jag inte att hela Norma Jeans uppfostran går ut på att forma henne till nästa superkändis. Gladys älskar ju ändå sin dotter, hon har bara lite svårt att visa det.

Vad beträffar kontext och budskap är det svårt att efter så få lästa sidor säga något om den saken.
Bokens handling utspelar ju sig under 30-talet och samtidigt som det känns gammaldags känns det också modernt. Att det på något sätt ändå känns modernt tror jag bidrar till förståelsen för hur samhället såg ut då. Jämför vi med om språket skulle vara gammaldags skulle vi nog ha svårare att relatera till den verklighet som beskrivs i boken. Trots den moderna känslan har man ändå lyckats bevara det nostalgiska och mysigt gammaldagsa.

Som sagt har jag inte läst många sidor ännu, men den verkar lovande. Det är en tung bok med liten text, men handlingen och språket håller mig kvar. Varför boken heter som den gör är heller inget mysterium. Det räcker ju att veta hur Marilyn Monroe såg ut för att direkt förstå tanken bakom namnet.