Modern & dottern på upptäcktsfärd

Känner du igen henne? Norma Jeane Baker, också känd som Marilyn Monroe. Som barn, som tonåring & som ansiktet utåt.


Den gröna bilen från 1929 väcker tankar. En smutsig Honda Civic som använts i ett decennium kan inte vara så fint? Gladys, Norma Jeanes mor, kär denna sortens bil. En halvrutten bil i en, vad jag kan tänka mig, förvånansvärt sprallig färg på den tiden. Gladys kör inte bara bil. Gladys tar hand om sitt barn. Och även om Gladys inte visar sin uppmärksamhet för Norma Jeane till henne personligt, så märker man redan av efter 2 kapitel att hon älskar sin dotter. Hon älskar henne så mycket att hon vill se hennes dotter uppleva kändisskapet, och förhoppningsvis, bli något i framtiden. Hon har sina förhoppningar över Norma Jeane, vilket jag tycker är bra. Norma Jeane må som 6-åring inte kunna ha den beredskapen för att inse vad hennes mamma försöker åstadkomma, men senare i livet kommer hon på ett eller annat sätt tacka henne.
Jag tror att kändisar i dagens samhälle, 80 år senare, inte visar sina föräldrar den uppskattning de borde. Kolla till exempel stereotypen Paris Hilton. Man vet allt om henne, och hennes så kallade liv, men man vet inget om imperiet bakom hennes framgång, vartifrån alla hennes pengar ifrån och hur hårt hennes föräldrar jobbat för att förtjäna det de har. Istället har deras unge tagit åt sig all ära, och som glamour-drottning - gjort sig känd för att festa, vara för avklädd och leva i egna hus.
Och där slavar dem. Gladys slavade med. Hon gjorde allt hon kunde tills hon insjukna för att skapa ett liv för hennes dotter. Ett liv som hon inte borde skämmas över, ett liv i vad som kan kallas eufori under den tiden, men som skulle gynna Norma Jeane, som så småningom bytte namn till Marilyn Monroe och gjorde sig känd. Tack vare sin mamma kanske? Det är vad jag tänker ibland när jag läser denna roman, som inte är verklighetsbaserad, men som innehåller glimtar utav Marilyn Monroes liv.

Som Mimmi nämner tror jag inte att Gladys lägenhet var den bästa. Men de gjorde vad de kunde för att kunna leva. Även om Gladys var alkoholist kan man inte säga att hon behandla sin dotter på sådant sätt som man hör om nu för tiden. Hon slog henne aldrig (in än i alla fall) och tvingade på henne det nödvändiga ett barn borde uppleva under ens uppväxt.
Ett exempel är pianolektionerna som Norma Jeane fick ta med en av Studions (där för övrigt Gladys jobbade) musiker. Via detta upptäcktes Norma Jeanes talang för sång. Och det hjälpte med kontakter.
Dagens samhälle, där inget går utan kontakter. Det har säkerligen sitt ursprung från depressionen, början på 30-talet i USa, då kontakter var allt om man skulle ha råd att försörja sig, göra sig av med sin bil, eller som här: starta upp en slags karriär.

Jag kan inte nämna så mycket gällande bokens stil och författare, för det har Mimmi redan nämnt, men jag kan lägga en kommentar över det hela.
Jag tycker Joyce Carol Oates sätt att skripa på är ett unikt, och väldigt innovativt sätt. Att sammanfläta verklighet med perception är något få författare lyckas på. Efter bara 50 sidor var jag fast i boken, och längtade efter mer. Dock pga. tidsbrist har inte jag kunnat hugga mig in i boken och läsa som en dåre. Men det kommer!
Fascinationen fortsätter, eftersom, som Mimmi beskrev, får man upp några slags, "tankegångar", tankar som Norma Jeane och Gladys inte vill säga högt, utan bara nämns i texten, som jag uppfattar som glimpsar ur deras huvud.
Ett exempel är, för att fortsätta på Mimmis bana om den okände Fadersgestalten "Han kommer att vara där. På begravningen. Som bårbärare eller kyrkvärd. Han kommer inte att tala med oss. Inte så att folk ser det. Men han kommer se oss. Han kommer att se dig, sin dotter. Du kommer inte att veta när, men du måste vara beredd på det."
Detta är en konstant uppföljare som går igenom boken. Alltid nya tankar och idéer som inte nämns sinsemellan, men de nämns för oss.
För att komma tillbaka till författaren undrar jag då om alla hennes böcker är så väl skrivna? Så fiffiga, och egna? Eftersom jag själv inte läst något annat verk av henne så kan jag inte bedöma hennes skriftliga talang på en verklig bredd, men efter denna bok kan jag i alla fall säga att jag gillar sättet. Modernt, men även nostalgiskt. Det kanske är modern eftersom nostalgi är så populärt i vår tid. Det kanske är populärt, eftersom vår populär-kultur anammat nostalgin, och gilar att läsa om den, inspireras utav den och leva i en sorts nostalgisk värld. Vad vet jag?
Sen kanske det är annorlunda i USA, men om man ser på det i Sverige, med till exempel 20- och 30-tals inspirerad klädstil, kanske folk som anammat modet därifrån kanske också vill läsa en bok, med flashbacks på den tiden, och varför inte bara för att det handlar om en av dåtidens största ikoner, Marilyn Monroe?

Utöver stil, författare och själva Marilyn i sig kanske vi skall återgå till boken.
Blonde är en bra titel. Jag kan inte än förklara varför den just döptes till det, men bara att läsa att det handlar om Marilyn Monroe kan man koppla Blonde, Blond på svenska, till det.
Historien har inte rört på sig så mycket än så länge. Just nu cirkulerar det kring Gladys avskedning och Norma Jeanes oroande över henne. Antagligen har Mimmi kommit längre än mig, men det stoppar inte mig att diskutera det föregågna i boken.

En återkommande företeelse är då Norma Jeane och hennes mamma, Gladys, åker upp bland Hollywood Hills och bilar igenom kvarteren där de rika filmstjärnorna bor. En sådan sak känns så 30-tal, eftersom man nu för tiden inte ens kan komma förbi igenom dessa ställen, som nu för tiden är "closed-gate communitys", vilket innebär att bara vissa får passera, och då vänner och familj, för det mesta.
Men denna ständigt upprepande scen i boken är vad som känns väldigt realistiskt. Det är vid dessa stund mor och dotter kopplar sina sinnen och verkligen beter sig som mor och dotter. Inget jobb, inga "genomskinliga safter", som Norma Jeane kallar det (alkohol), och inget vardagligt inblandat. Bara mor och dotter, på en upptäcktsfärd igenom vad som Gladys någon gång i framtiden kommer få uppleva, fast med en residens upp bland Hollywood Hills.

För att avsluta detta inlägg vill jag lägga till att boken Blonde behandlar hela Marilyn Monroes liv, från barnsben till döden, så än finns det gott om delar som kan analyseras i boken. Det är vad nästgående klasskamrater kommer diskutera!

Keep on readin' / Armin