Marilyn Monroe, kvinnornas kvinna

Asdfghjklhjkrtyuikbn STOPP – PAUS – ANDAS asdfghjhtgrertyuik STOPP – PAUS – ANDAS ölkjhgfdrtyujkoiujhbb STOPP – PAUS – ANDAS.
Det är den tekniken jag använder mig av när jag sida upp och sida ner försöker att ta till mig historien om den legendariska skönheten Marilyn Monroe. Raderna är kompicerat utformade med vackra ord och målande beskrivningar. Joyce Carol Oates har ett sätt att fånga läsaren med sina extremt långa meningar och inbundna budskap. Trots att Oates har en mycket säregen skrivstil tycker jag att utformningen av texten, med de långa meningarna som man riktigt får koncentrera sig på när man läser påminner lite om Ulf Lundells författarskap. Även i hans böcker är det svårt att hitta andningspauser men också där blir man fast - vill hela tiden fortsätta läsa.

Boken Blonde är inte som något annat verk jag tidigare har läst. Trots att skrivstilen mellan Oats och Lundell kanske kan jämföras så är det inte innehållet likadant. Genom varje sida och varje rad tvingar Oats oss att ha huvudet på skaft och att hela tiden vara uppmärksamma. Hon faller ofta tillbaka på långt tidigare stycken vilket tvingar läsaren till koncentration. Blonde är ingen bok man läser med nonchalans.

Joyce Carol Oates skilldrar i sin vackra bok de amerikanska 30, 40 och 50-talet. Hon visualiserar det hela för oss. Det mörka, baksidan med "the american dream". Det romantiska, hemmafru-eran men framför allt skilldrar hon på ett majestätiskt sätt kampen mellan man och kvinna. De grova könsskillnaderna och alla problem där till.
Att välja Marilyn Monroe som redskap för att berätta om könsklyflan och samhället tycker jag var ett mycket smart val av författaren. Monroe är för många av oss den genom tiderna mest kvinnliga kvinnan och att då få uppleva livets jargong genom "hennes" ögon ger enormt djup och en ovanlig vinkel som medför en annan slags förståelse och inblick.

Boken börjar snabbt när huvudpersonen är en mycket liten och vilsen flicka. Flickan heter Norma Jean, hon bor hos sin mormor. Hon vet att hon har en mamma men uppfattningen om henne är diffus. Någon pappa finns inte, bara i Norma Jeans drömmar och förhoppningar. "Jag älskar dig Norma Jean, en dag ska jag komma tillaka till Los Angeles och hämta dig". Såhär virrvlar drömmarna runt i den lilla flickans huvud. Författaren väver in detta i texten på ett mycket proffsigt sätt, hon kursiverar alla Norma Jeans tankar och funderingar vilket gör det lätt för läsaren att förstå vad som är verklighet och inte. Trots att det ibland verkar som om Norma Jeans själv har svårt att hålla isär det.

Norma Jean, den lilla flickan blir sedan några år äldre, åtminstone på utsidan. Då kommer Gladys, hennes mor och hämtar henne från den omtänksamma och älskande mormodern. Detta uppbrott blir även det en förvirring för den stackars lilla flickan, hon självklart blir glad för att äntligen kunna få bli riktigt älskad av sin mamma, som hon så länge velat men detta innebär också en brytning med mormodern. Nu börjar lilla Norma Jeans liv på riktigt bli turbulent.

Berättelsen följer sedan flickan under hennes uppväxt och allt som hör där till. Vi får följa Norma Jean när hennes mamma blir sjuk (psyktiskt störd), när hon får flytta in på barnhem, får mens, flytta till foster familj och när hon gifter sig. Det är då jag verkligen tycker att boken kommer igång och börjar bli exemptionellt bra. Tills stycket då Norma Jeans man lämnar henne för att ta värvning i kriget har romanen inte varit så speciellt säregen, det är nu - nu när hon är ensam vi verkligen får se hennes riktiga jag!

Livet i USA är hårt, för alla. Inte minnst för en flicka som är ensam och lämnad med sina post traumatiska minnen. Norma Jeans tar oss med på en resa genom samhället och genom sina drömmar, tankar och förhoppningar. Oats beskriver flickans ångest och prestationskrav. Hur det är att inte räcka till, varken för sig själv eller för andra. Hon beskrivet sömnlösheten, nervositeten och självkännslan hos en flicka, egentligen en flickan som kan vara vilken som helst, men som i det här fallet råkar vara den välkända Marilyn Monroe. Författarens mästerliga tidlösa skrivsätt gör att känslan av relevans finns hos läsaren än idag trots att tiden då var annorlunda. En flickas hjärta och allt därtill ändras inte över ett sekel.

"Den skrämmande tomheten i hennes ansikte var den reflekterande damm där andra, även publiken, kunde spegla sig"

Texten avslöjar hur människan bakom masken allt för ofta agerar desperat för att bli älskad och omtyckt. Den lilla flickan i den stora kroppen som Monroe under sin levnadstid klallades för är inget undantag, snarare ett visnings exemplar. Hon gör allt för att vara andra till lags trots att hon hela tiden fortsätter att våldta sitt eget hjärta. Hon vill blir framgångsrik och förstår att det finns ett pris att betala, ett pris hon är villig att ge. Tråkigt nog finns ingen där för henne att besätta om konsikvenserna och baksidan med kändisskapet och att hela tiden ligga på topp.

Visst att det var annurlunda på den tiden, idag är vi mer medvetna, allmänbildade och fritänkande än va det var då. Kanske är flickor som Marilyn Monroe orsaken till det, vi kanske fick turen att lära oss av deras misstag? Även samhället idag fungerar som ett bättre skyddsnät än vad det gjorde då, trots att folk fortfarande faller igenom alla lager av socialainstanser så finns det i alla fall mer hjälp att få idag mot både psykiska och fysiska problem gemförande med då, kanske hade Norma Jean Bakers liv inte behövt bli så miserabelt om hon hade föds idag. Hon kanske nu hade kunnat få hjälp mot ånges och sönmlöshet, hjälp med att hitta sig själv genom att lära känna sig själv och inte genom andras bekräfttelse. Vem vet... Marilyn Monroe är idag både älskad och åtråd precis som hon önskade, synd bara att hon egentligen aldrig riktigt fick en ärlig chans att uppleva det i ett psykiskt stabilt tillstånd, att ingen hjälpte henne utan bara utnyttjade hennes otroliga skönhet och goda hjärta..

// Linn Landin Johansson Sp08J