Mötet med mor och dotter

Prologen om Döden är väl det som speglar hela bokens innehåll, annars tycks den sannerligen vara överflödig. Men eftersom att både Norma Jeane och hennes mamma är övertygade om att alla andra kommer överleva dem båda, att de två kommer dö alltför tidigt är Döden en stor betydelse för boken.

”Norma jeane visste hur viktigt det var att hålla sig vid liv”
”Jag gjorde det som krävdes av mig. Det som krävdes av mig var att jag höll mig vid liv”

Jag har aldrig hört talas om Oates innan vi började läsa den i skolan. Det första jag läste var ”Blonde är en fiktiv berättelse” och jag kan eller vill kanske fortfarande inte riktigt tro på det. Den känns för verklighetstrogen, som om självaste Marilyn Monroe skrivit den. Tyvärr är det ju inte så, men samtidigt läser jag den som om det i själva verket är en verklighet och den blir allmer intressant för varje sida. Biografier är de böcker som jag tycker bäst om vilket gör att detta är en bok som föll mig i smaken redan på första sidan (även om det är en fiktiv berättelse). Den är skriven på ett sådant sätt att läsaren, i alla fall jag, får uppfattningen om att allting som beskrivs har hänt i verkligheten. Alla tankar som skrivs ner i boken ger en inblick hur livet för både Norma Jeane och Gladys tedde sig.

Att växa upp tillsammans med Gladys var nog inte det lättaste. Den filmromantiserande mamman som ensam tog hand om Norma Jeane var både påverkad av droger och alkohol. Samtidigt som jag tror att Norma Jeane älskade sin mamma högst på jorden var det säkerligen en kamp varje gång de var med varandra. Norma Jeane bodde även tillsammans med sin mormor när Gladys försvann och ingen visste var hon tog vägen. Men jag tror att ju mer Norma Jeane växte, ju mer hon umgicks desto mer svek hon sin mormor.

”Men jag gömde mig. Jag var en stygg flicka. Den där sista gången då mormor ropade på mig.”

Antagligen var det Gladys inflytande på Norma Jeane som gjorde att hon glömde bort att det var hennes mormor som stått bakom henne hela hennes barndom. Men Norma Jeane älskade sin mamma, hon var för liten för att riktigt förstå vad hennes mamma höll på med när hon inte var med och även när hon var med ibland. Men ändå visade hennes mamma henne stor kärlek när hon verkligen ville. Hon tar med sig Norma Jeane hem till en nedgången lägenhet, inte särskilt lämplig för ett barn, för att fira hennes sexåriga födelsedag. Hon ger henne presenter, bland annat en docka som Norma Jeane kommer att älska över allt annat vilken också Gladys ska komma att hata för att Norma Jeane är alldeles för fäst vid den tillslut. Men den dagen är de verkligen mor och dotter, även om Norma Jeane vet att hennes mamma inte gillar när Norma Jeane tar på henne eller är för klängig. Vad det beror på vet jag faktiskt inte, antagligen känner Gladys att hon är alldeles för ömtålig på sina ynka 34 år för att klara av en sådan närhet då hon inte fått någon av sin egen mor eller från pappan till Norma Jeane. Men det kan inte vara lätt för Norma Jeane att umgås med sin mamma när hon hela tiden ändrar humör, ena stunden älskar hon sitt barn för att i andra stunden klappa till henne för att hon sagt eller gjort något som får Gladys att bli stressad.

”Man skulle säga om mig att jag var olycklig som barn, att min barndom var förtvivlad, men jag kan tala om att jag aldrig var olycklig. Så länge jag hade mor vad jag aldrig olycklig, och en dag skulle jag få en far också att älska.”

Jag har inte läst särskilt många sidor i Blonde, så budskap och kontext (vilket jag måste försöka få med här på något sätt) är inte det lättaste att få fram. Men jag tror att relationen mellan den alkoholiserade Gladys och Norma Jeane kan liknas vid många andras förhållanden, även i det verkliga livet. Hur ofta får man gå djupt in på människor bakgrund och veta allt om deras barndom? Kändisar är oftast väldigt måna om sitt privatliv, ändå är det många som kommit ut med det ena än det andra. Gladys och Norma Jeanes förhållande kanske kan jämföras med Courtney Love och hennes dotter Frances Bean Cobain. Hur bra mamma är Courtney Love, egentligen? Hon är väl tio gånger värre än Gladys och nuförtiden är media på plats för minsta snedsteg, vilket Gladys säkerligen fick slippa både för sig själv och för sin dotter som senare kom att bli världens största sexsymbol. Dock tror jag att dessa kvinnor ändå tar sitt ansvar till viss del, båda var/är ensamstående mammor men ändå lyckas de på något sätt att få det att gå ihop, kanske inte alltid helt enkelt men ändå så är de där och älskar sina döttrar till den grad de förmår.

Slutligen vill jag bara påpeka att boken är, trots sin otroligt långa historia, väldigt bra än sålänge och att min dator är ganska snygg då den har Marilyn Monroe på framsidan.

Lisa Lydén