Ett oskyldigt barn

Joyce Carol Oates är en världskänd, amerikansk författare som har varit mycket produktiv under åren. Hon är född Lockport i den nordvästra delen av delstaten New York. Och under hennes skolår var hon alltid ambitiös och utmärkte sig på ett enastående sätt, något jag uppfattar hängt med henne hela livet. Redan vid fjorton års ålder började hon skriva sina egna berättelser på en skrivmaskin och har sedan dess fortsatt sitt skapande. Joyce Carol Oates har skrivit noveller, romaner, pjäser, lyrik och fakta. En bok som har blivit hyllad är Blonde och det är den boken jag under några veckor ska ta mig igenom.

Blonde, en mycket sorgsen tolkning om Marlyn Monroes liv. Författaren till detta mästerverk är Joyce Carol Oates som skrev denna romanen 2000. Boken skildrar ett barns förfärliga barndom och en mammas syn på sin dotter- en söndersliten relation mellan dessa två individer. Ja, för deras band till varandra är allt annat än bra. Tillsammans lever Norma Jeane Baker, senare kallad Marlyn Monroe, och Glady i en smutsig lägenhet i Hollywood. Min uppfattning är att Glady både älskar och hatar sitt barn, men framförallt är hon mycket missnöjd med sig själv. Hon lyckas inte hitta en fadergestalt åt Norma, hon missbrukar tabletter och måste ständigt kämpa för att få sin vilja igenom. Denna pressen som modern känner upplever jag går ut över dottern- Glady är ingen bra förälder. Hon vill inte att Norma ska röra vid henne för att det äcklar henne. ”Rör mig inte, förbaskade unge. Du vet att jag inte står ut med det”, sa Glady till Norma efter Dellas död, mormodern till Norma. Detta får mig att tänka tillbaka på en bok jag läste för ungefär en månad sedan, I en familj finns inga fiender av Viktoria Myrén. I den här boken skildras också ett ”onormalt” moderskap, där modern hellre stöter bort, än att förenas. Dessutom skadar hon sitt barn fysiskt och psykiskt- något som resulterar till att Norma är osäker och sårbar. Det förekom ett stycke i boken då Glady badar Norma i skollhett vatten- fysisk smärta. Förklaringen var att ljummet vatten inte löser upp smuts på samma sätt. Detta leder till att Normas förtroende för sin mor försvinner och nyckeln i alla relationer är tilliten för varandra, något Glady förstör successivt under en period. Samtidigt är det svårt att sätta fingret på Gladys personlighet när hon ”proppar” i sig massa tabletter som gör henne till en annan person.

Hon väntar, men inget händer.
När Norma var väldigt liten bodde hon hos sin mormor. Där fick hon den kärleken hon behövde och lite till. Olyckligtvis försvann kärleken fort. När Della låg på toalettgolvet och väntade på liemannen sa hon en mening till Norma som berörde mig väldigt mycket. Citatet lyder: ”Gud välsigne dig, mitt barn. Jag älskar dig”. Det var första gången det högg till i bröstet på mig. Och det var efter detta som Norma fick flytta till sin mor. Hon fick för första gången se ett fotografi på sin far och det var då hon började vänta, vänta på att han skulle ta henne ifrån ”helvetet” eller att bli en del av familjen. I boken skriker Norma efter hjälp, men hon kan ändå inte sluta hoppas på att Glady någon gång ska börja älska henne. Hon lyder och försöker vara sin mor tillags, men detta kom att ändra sig när hon blev äldre. Hon började ifrågasätta hur hon blev behandlad och fick egna värderingar om saker. När hennes mor hamnar på psyk för schizofreni hamnade hon på barnhem, vilket blev en rejäl omställning för henne. ”Om jag hade varit tillräckligt söt skulle min far ha kommit och hämtat mig”, ”Hon kommer aldrig att komma, hon har övergett mig, jag hatar henne”. Dessa två citat beskriver hur ett litet barn desperat hoppas på att någon ska ta henne ifrån det där stället, men också om hur hennes hopp raseras. Ingen skulle komma, det var vad hon trodde. Känslan av att veta att man är övergiven och att man, som liten, ska ta ansvar och klara sig själv måste vara fruktansvärt. Man är som en liten fågelunge, man har inte lärt sig att flyga och har ingen erfarenhet om livet.

Tre gånger försökte hon bli bortadopterad av familjer som faktiskt ville ha henne, men Glady vägrade skriva på papper och ansåg att Norma hade en mor vid liv och att hon kunde ta hand om henne. Detta tycker jag var oerhört själviskt handlat av modern och att hon istället borde gottgöra Norma för allt ont hon ställt till med.
När hon väl får det bra.

1938 lyckas hon äntligen få en fosterfamilj, herr och fru Pirig. Än en gång vakade oturen, likt ett åskmoln, över Normas huvud. Pirig ville gifta bort henne- bli av med henne. Anledningen till detta var på grund av att Warren Pirig tittar och ser Norma, vanligtvis brukade han inte titta på människor. Detta ledde till svartsjuka och Elise Pirig trodde att den lilla flickan skulle ta hennes man ifrån henne. ”Det är männens värld, och om en kvinna ska överleva måste hon svika sin egen sort”. Att gifta bort Norma Jeane skulle bli lösningen på problemet ansåg Elise. Och Elise lyckades också övertala Norma. Något jag reflekterat över är att när det väl händer Norma något bra måste något värre inträffa- det är som att hon inte får vara lycklig. Dock hade i alla fall en sten lossnat från hennes hjärta och det var att hon hade börjat glömma Glady. Norma beskriver det såhär: ”Giftet är borta och jag är lycklig igen. Så lycklig.”

Mitt första intryck av den här tjocka boken var att jag skulle få det svårt att ta mig igenom den. Men när jag väl började läsa och det handlade om döden och när man förstod att den här boken inte kommer vara slut förrän Marlyn Monroe dör blev jag intresserad. Hon har trots allt varit en förebild för många och har ett fruktansvärt mystiskt liv. Att jag skulle få läsa den här romanen, var näsan som en ära.

Språket Joyce Carol Oates använder är mycket genomtänkt. Det är nästan som en balansgång mellan talspråk och formellt. Detta gör att man kan ta del av precis allting, utan att behöva slå upp några svåra ord. Genom långa meningar och långa stycken skapar hon en stämning runt Norma som är kaotisk. Hon är träffsäker och skicklig när hon skildrar en tillvaro då ingen bryr sig. Ingen bryr sig om Norma Jeane Baker, som av vissenhet och rädsla ber om att få någon som älskar henne. Ingen hade brytt sig om hon en dag försvann och aldrig mer kom tillbaka. Ingen ser henne.

Berättarperspektivet är en utomstående berättare, men vissa meningar, som är kursiverade, är någon annan karaktärs tankar, oftast Normas. Det är snyggt att Carol Oates blandat detta eftersom att det skapar en mer trovärdig bild. Men vad är det mer som gör detta verk till så trovärdigt? Jo, Joyce Carol Oates brukar ofta, i sina verk, använda sig av romantisk-realistiska, traditionella skolan, där individers desillusioner och relationer, samt samhällsskildringarna av sin samtids USA. Romantisk- realistiska kännetecken är att det är en mycket verklighetstrogen och man sätter in människor i det vardagliga livet, vilket visas oerhört tydligt i den här romanen. Sedan tycker jag att det är väldigt intressant att Joyce Carol Oates skildrar USAs historia och gör det till ett egenberättande verk.

Blonde utspelar sig under under mitten av 1900-talet, det vill säga under andra världskriget. Men varför är det så viktigt att dagens människor tar del av en sådant här verk? Jo, det finns många förklaringar kring den frågan. För det första anser jag att den här boken skildrar en legends liv, vilket är mycket intressant att få läsa om. Men jag tycker också att det är viktigt att tänka över hur mycket vårt samhälle har förändrats under många år. I boken förekommer det inte någon jämställdhet mellan män och kvinnor. Kvinnor ska ta hand om hemmet och se till att passa upp sin make i vått och torrt. Männen bidrar till den ekonomiska försörjningen, kvinnor har inga rättigheter, männen har sina fruar som ”slavar”. Norma Jeane Baker vill skaffa ett arbete och ha möjlighet att utvecklas som person, precis som hennes man. Men han anser inte att kvinnor ska arbeta och det var så det var på den tiden. Idag har vi en mer liberal och humanistisk syn på detta då det är en självklarhet att kvinnor ska ha samma rättigheter och vi strävar efter att få jämställdhet. Ändå kan man inte säga att vi har full jämställdhet eftersom att männen fortfarande har lättare att få ett arbete, att övertyga människor m.m. Men det har fortfarande skett en stor förändring som är viktig att poängtera. Dagens syn på kvinnor är mycket bättre än var den var på den tiden.

Sedan tycker jag att den här boken skildrar andra världskriget ur ett häftigt perspektiv, ur en legends synvinkel. Man har läst oerhört mycket om just detta kriget i skolan, men jag har ändå lärt mig en sak jag aldrig funderat över förut. När männen gick ut i kriget fick kvinnorna chansen att ta över deras arbeten, vilket ledde till att man fick chansen att se att kvinnor kan arbeta dem också. Detta må kanske vara början på denna efterlängtade jämställdhet. Dock fick kvinnorna kämpa mycket hårdare än männen för att övertyga att dem duger, och jag vågar påstå att det fortfarande lever kvar i dagens samhälle. Sedan kan man inte skylla på bara männen heller för som människa har man en egen vilja och man behöver inte anpassa sig eller acceptera att bli underrankad om man inte vill. Dock är det självklart att detta levnadsätt är svårt att bryta, men jag tror att dåtidens kvinnor innerst inne ansåg att dem diskriminerades, för annars hade vi inte fått denna utveckling som vi fått.

Något som inte förändrats mycket sedan den tiden är att man delar in människor i fack beroende på status, arbete, klädstil, kön, förmögenhet m.m. Det visas tydligt när Norma Jeane Baker ska få ett modelljobb. Männen säger att hon ser slampig ut och att hon mer eller mindre är lättfotad. Visst, Norma var flörtig av sig och klädde sig annorlunda i jämförelse med andra kvinnor, men det anser inte jag är slampigt, utan modigt. Detta visar tydligt hur man som människa delas in i olika fack, vilket är skrämmande. Det värsta är att det fortfarande lever kvar i dagens samhälle och jag tror inte att går att få bort. För alla människor har fördomar, alla människor har olika förutsättningar att klara sig m.m. och därför kommer det aldrig att försvinna.

Så ja, den här romanen är mycket relevant för vår tid eftersom att den påminner om en jobbig period i människans liv som är värd att minnas, och om hur snabbt förändringen skedde.