Min uppfattning av Oates "Blonde"

30-och 40-talets USA ett land som ligger i stor depression men som täcks av

Hollywoods massproduktion av filmstjärnor. Ett samhälle där kvinnan ska bli den perfekta hemmafrun medan mannen ska slita hårt och stå upp för sitt land. Ett land där människor kämpar för att uppnå ”den amerikanska drömmen”. Där finns Norma Jean Barker.

Jag har följt en Norma Jean som hittills utsatts för besvikelse, saknad, sorg och något som jag skulle vilja identifiera med tre ord ”jakten på lycka”. För det är den känslan jag har fått av Norma Jean att hon ständigt letar efter något som hon inte kan hitta ord för. Även fast de till en början beskrivs med citatet:

”Ville jag ha någon annan lycka? Nej, jag ville bara vara med henne. Kanske kramas lite och sova hos henne i hennes säng om jag fick. Jag älskade henne så mycket.”

Under tvåhundra sidor har det gått från den sjätte födelsedagens tillsammans med sin mor Gladys till den dag hon gifter sig i unga år. Norma Jean bodde från en början hos sin mormor Della som sedan kom att dö, hon bodde där för att hennes mor, eller juridiskt sätt kunde kallas mor, inte var kapabel till att ta hand om sin dotter. Hon hade satsat på sin jobbkaraktär och hade överlämnat sin dotter i antydan om att Della skulle ta hand om henne.

Gladys - en kvinna som jag tycker mer synd om än att vilja lägga skulden på även fast hon aldrig tagit ansvar över sina egna handlingar eller ansvar över sitt barn. Norma Jean kan redan från sex års ålder urskilja att den relation hon har till sin mor inte är något vidare normal medan hon däremot inte riktigt kan urskilja vad det är mellan de två som skiljer sig från andra mor och dotter relationer. Norma Jean ser upp till sin vackra mor, en kvinna som liknar en filmstjärna som kan få vilka män som helst på fall även fast dem aldrig stannar för en längre tid. Gladys kunde nog ganska lätt dölja sig från sitt miserabla liv genom hennes arbete på studion i Hollywood, världens största produktionsbolag. Norma Jean var så fascinerade i allt som hade med film att göra och hon ville leva mitt ibland Hollywoods stora filmstjärnor. Norma Jean har byggt upp sin egna lilla filmvärld där hon ständigt beskriver saker till förhållande med filmvärlden. Hon är lik sin mamma, inte bara utseendemässigt, utan även att båda har drömmen att bli något stort inom filmstjärnevärlden och bo i dem lyxiga villorna i Beverly Hills.

Gladys vill räcka till, hon vill vara mamma men bara på hennes villkor, bara när hon känner sig stark nog. Även fast Gladys gjorde många fel och inte hade någon känsla för moderskap så kunde jag inte riktigt bli arg utan mer tycka synd om henne. Hennes piller missbruk och psykiska besvär där jag kan urskilja någon form av mani, fick Gladys att inte känna någon form av empati eller tänka på konsekvenserna. På Norma Jeans sjätte födelsedag visade Gladys ett fotografi på en man som hon sade var Norma Jeans far, en man som bodde någonstans där vid stjärnornas lyxvillor. Det kändes så fel att hon besvärade den redan besvärade lilla flickan med att hon någonstans hade en far som hade lämnat henne och kanske skulle komma tillbaka, det var i alla fall Gladys sa. Det är lätt att man bara vill kräkas över hur Gladys behandlar och talar till sin lilla dotter Norma Jean men så dyker de upp stunder som bevisar att inom alla människor finns det något gott.

När Gladys har sparat några dollar och har råd tar hon med Norma Jean på en biltur bland boulevarder och lyxvillorna där de kända skådespelarna bodde. Från Gladys sida är det väl mer att stoltsera om sin vetskap och hur insatt hon är inom filmindustrin men Norma Jean verkar inte direkt bry sig om det utan är mer fascinerad av själva villorna och vetskapen att just i de husen bor dem stora stjärnorna. Norma Jean älskade dessa bilturer och även jag som läsare myser ner mig i beskrivningarna och drömmer mig bort för en stund tills jag sedan återgår till boken.

”För det finns ingen mening med livet vid sidan om filmberättelsen. Och det finns ingen filmberättelse utanför den mörka biografen.”

Gladys ohälsosamma livsstil ledde till att hon senare kom att hamna på ett psykiatriskt sjukhus där hon blev värre med tiden. Med döda morsföräldrar och en mor som inte var kapabel till att ta hand om sin dotter hamnar Norma Jean på barnhem.

Ett barnhem där hon blandas med barn som har blivit sexuellt utnyttjande, föräldralösa och aldrig fått känna någon form av kärlek. Norma Jean kan inte riktigt förstå vad hon och de andra barnen har gemensamt, hon har ju en mamma som hon älskar och som hon tror älskar henne som hon kommer ta få bo hos när hennes mamma blir frisk. Ganska snart inser Norma Jean att hennes mamma aldrig kommer att kunna bli kapabel att ta hand om henne. Norma Jean börjar istället drömma om att hon någon dag ska bli bort adopterad och även fast hon är ett av de äldre barnen på barnhemmet så stod det folk med öppna armar för att ta emot Norma Jean och ge henne kärlek. Där känns det som om Norma Jean hittat lite av det hon ständigt söker efter, hon hittar det som hon längtat efter – en familj. Men även då kommer Gladys att förstöra för Norma Jean, inte bara att hon redan har gjort så Norma Jean mer eller mindre blivit föräldralös och hamnat på barnhem så sätter hon även stop för adoptering. Även då förstår jag Gladys då jag försöker känna från båda personernas perspektiv; Norma Jean som inte vill något annat än att hamna hos en familj så fort som möjligt och Gladys som har förstört hela sitt liv och inte har någonting kvar än Norma Jean. Det är klart att hon vill ha kvar det lilla hon har och att ingen ska kunna ta hennes dotter ifrån henne. Men även där tror jag att om Gladys varit frisk nog så hade hon sett till Norma Jeans bästa och adopterat bort henne.

Men till slut så hamnar Norma Jean hos Elsie och Warren, några personer som jag har väldigt svårt att förstå mig på. Jag kan inte riktigt få en känsla av att dem egentligen vill ta på sig ansvaret för att ge Norma Jean den kärlek som hon i sina unga tonår behöver. Norma Jean är inte sysslolös om dagarna, då hon inte går i skolan eller gör hushållssysslor så ränner hon runt med äldre män. Även fast de flesta ser Norma Jeans beteende som något lite slampigt så är denna välutvecklade kvinnliga flicka lika oskyldig som ett barn. Eller? Det känns som att hon blir mer och mer medveten om att hon har ett väldigt fördelaktigt utseende och att hon mer eller mindre älskar att se männens blickar efter sig och deras besvikelse över att aldrig kunna få det dem vill.

Norma Jean har tidigare i boken, då hon var på barnhemmet, på något sätt nekat att blir äldre. Hon vägrar att acceptera att hon börjar bli en kvinna när hennes mens kommer och hon vill inte att någon ska få reda på att hon måste gå till skolsköterskan som de äldre flickorna. Hon äcklas även av de äldre killarnas busvisslingar som ständigt förföljer henne. Det känns som hon vill vara ett oskyldigt stackars barn som någon dag kommer att komma att plockas upp av föräldrar som lever i den ”amerikanska drömmen”. Men när hon nu har hamnat hos Elsie och Warren så har hon ju ändå fått det hon länge längtat och letat efter ett hem. Men det räcker tydligen inte och hon är snabbt på jakt igen efter det som hon trodde hon tillslut hade hittat. Det är där hon börjar gå ut med män, men även där så känns det inte som om hon har hittat det hon verkligen söker. Vad är det egentligen som hon söker? När Norma Jean sedan börjar umgås med sin magister utanför skoltid börjar tanken slå mig om att Norma Jean mer eller mindre letar efter något som kan vara den far som hon sedan sin sjätte födelsedag drömt om. Jag blir nästintill generad av hur Joyce Oates använder sig av sexuella och vulgära beskrivningar för att beskriva på vilket sätt de ser Norma Jean på.

Hos Elsie och Warren får Norma Jean kanske inte det familjeliv som hon önskat och Elsie börjar skapa en slags svartsjuka. Hon börjar inbilla sig att Warren skall skapa ett olämpligt tycke för Norma Jean och Elsie bestämmer sig för att flickan inte kan bo kvar. Istället för att Norma Jean ska behöva flytta tillbaka till barnhemmet bestämmer sig Elsie att vänta tills Norma Jean blir sexton år, sedan gifter hon sig med Bucky Glazer. Unga, ivriga och ovetande om vad ett giftermål innebär flyttar dem ihop och Norma Jean blir en hemmafru som gör allt för sin make. Medan maken upptäcker sidor hos Norma Jean som han inte visste att hon hade…

I del 1 av Bokcirkeln så talade de om den ”mörke prinsen” som kom och delade ut julklappar till barnen på barnhemmet och de talade om att Norma Jean någonstans trodde att det var hennes pappa som skulle komma och hämta henne. Även där kan man se att Norma Jean ständigt letar efter den här mannen som hennes mor visade på Norma Jeans sjätte födelsedag. Jag tror inte att Norma Jean reagerade så starkt över den ” mörke prinsen” för att hon trodde att det var hennes far, jag kopplade det mer till att hon kände att dem hade någon slags relation från biosalongen. Norma Jean hade ju suttit där i tidig ålder i biosalongen helt gripen av filmen och känt att hon en relation med skådespelarena. Sen när dyker upp på barnhemmet så är det självklart en stor besvikelse när han inte har en aning om vem Norma Jean är.
Många andra blir upprörda över att Joyce Carlo Oates tar sig den frihet att skriva och hitta på så mycket om Marilyn Monroe samtidigt som hon avsäger sig allt ansvar. Mig gör det ingenting, hon kan få hitta på hur mycket hon vill (än så länge i alla fall) för jag känner inte att det är själva Marilyn Monroe jag följer utan en vanlig liten flicka vid namn Norma Jean Barker.

Ronja Ikatti