När jag skrev detta inlägg tänkte jag mest på den förändring man har fått följa från de fösta åren i Norma Jeans liv, till en kristen ung och blygsam flicka till den utmanande Pinuppan Monroe.
Blonde är en stark skildring av Marilyn Monroes liv, när jag hade läst ca 200 sidor av boken och började jag fråga mig själv i vilket skede och varför Norma förändras till den stora sexikonen Marilyn Monroe. Vi som läst Blonde har fått följa Joyce Carol Oates sorliga skildring av Marilyn Monroes uppväxt där hon först bodde med sin psykiskt sjuka och alkoholiserade mamma som behandlade sin dotter på ett sjukligt sätt och där hon sedan skickades till ett barndomshem vart hon vantrivdes. Där hade jag i tanken att det är en själklarhet att denna lilla flicka kommer att bli stor, med hennes drömmande ögon på filmduken, mystiska filmkändisar, hennes styrka och strävan efter att klara sig redan då.
Att hon sedan fann Gud i sitt liv och gifte sig ung när hon bott hos en fosterfamilj är något jag fann väldigt förvånade. Det var inte alls denna bild jag hade av Monroe, den vackra och vågade kvinnan som raspigt sjöng ”happy birthday Mr president”, hur kan en undertryckt kristen kvinna som finner nöje sina hushållssysslor och det enkla livet bli en av tidernas största ikoner i film och media? Dock fanns fragment av den mystiska Monroe eftersom hon hade ett dussintals beundrare redan i dessa unga år. Men jag säger ändå som Felicia Forström sagt, jag visste inte vem Monroe var, jag kände henne inte alls.
Men sedan började jag förstå hur den blyga kristna flickan blivit den självsäkra Monroe, med tanke på hennes oskuldsfulla åtrå till hennes man och sedan hennes självsäkerhet när hon började arbeta där hon sedan blev upptäckt och hennes lycka i andras blickar när hennes man hade tagit värvning till kriget. Kontrasten mellan kristen och ung skolflicka till Pinuppa känns enorm. Men hennes strävan efter att känna sig älskad, viktig och omtyckt kan förklara allt detta. Även om hennes mor inte vill ha henne, vill någon ha henne, även om hennes far inte vill ha henne, vill någon ha henne. Hennes storslagna utseende har givit henne kärleken. Därför njuter hon av strålkastarna och de förundrade blickarna som vilar på henne, hon är något och hon är älskad.
Denna bok är fiktiv och det är jag medveten om när jag läser varje sida, men med varje sida känns det även som om jag lär känna henne mer och mer. Jag tycker inte att detta är fel. När jag har läst ut denna bok kommer detta vara min syn på vem Monroe är, detta litterära mästerverk kommer att finnas i mina tankar när jag hör hennes namn. Hon har blivit mer levande i mina ögon och i och med bokens uppmärksamhet kommer hon att bli mer levande i många ögon. Att föreviga en stor ikon genom skrift, varför inte?
Ida Davidsson
SP08J
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hej Ida,
Jo jag tycker också att det trots vissa moraliska betänkligheter är en stor förtjänst med boken: Denna nästan overkliga affishflicka blir verklig, får ett Liv. Varmt! Bokcirkelns Marie Lundström.
Jag tycker inte att man tänker på att man läser om Marilyn Monroe de trehundra första sidorna. Men jag tror som du att man kommer att koppla väldigt mycket av det som står i boken till just "ikonen" även fast de som står i boken inte är sant.
Bra inlägg Ida!
Intressant diskussion Ida! Sedan kan man ju fundera på om man någonsin får reda på hela sanningen om en känd person, eller någon annan människa, överhuvudtaget? /Cecilia
Jätte bra inlägg Ida. Framför allt tycker jag att du har en mycket bra reflektion över hur Norma Jean blev Marilyn. Jag tycker också att det är mycket bra att du belyser att boken är fiktiv men att det med hälp av den ändå går att skaffa sig en lite djupare bild om vad som faktiskt kan ha hänt. Trots att boken är påhittad är den en av sitt slag, och mycket unik och därför tycker jag att du har rätt i att man kan använda den i sin uppfattning angående vem Marilyn Monroe var. Så länge man inte glömmer att verket är fiktivt och att det är en omöjlighet att boken är 100% sann, tycker jag att alla tolkningar är acceptabla! :) // Linn Landin
Skicka en kommentar