Marilyn Monroe, en ikon för den amerikanska drömmen.

När jag började läsa “Blonde” så var allt jag viste om Marilyn Monroe att hon var en skådespelerska, fotomodell och sexsymbol. Vad jag inte anade dock var att hon i tillägg till detta även var en perfekt ikon för den “amerikanska drömmen”, för hennes liv är en perfekt exempel för vad denna dröm står för. Den bortglömde individen, från födseln övergiven av sin far och vid tidig ålder även av sin mor, som har haft en svår uppväxt på ett barnhem och som sedan, långsamt klättrar uppå. Likt en vacker blomma sprungen ur en komposthög för att tillslut slå ut i men häpnadsväckande skönhet, en skönhet som kommer lägga hela världen inför dess fötter.

Jag blev också oerhört förvånad av hennes tidigare liv och av den person hon var när hon var ung. Jag kan bara leka med tanken på hur den oskuldsfulla Norma Jane, en kristen, blyg överdrivet snäll och ömtålig person förvandlads till den vågade och promiskuösa sexikonen Marilyn Monroe, dock börjar man redan ana en viss övergång i historien. Vissa etappmål i hennes liv där man kan se hur den oskyldiga fasaden börjar spricka upp. Till exempel när hon genom sitt äktenskap upptäcker en stor sexuell aptit som har legat under ytan och när hennes man började ta, som hon utrycker det: “för och efterbilder på henne”. Kanske kommer detta tjäna som den kokong som den egentliga Marilyn Monroe kommer att komma fram ur tids nog.

Som jag redan nämnt är den blyga lilla flickan Norma Jane långt ifrån den bild av Marilyn Monroe som jag har haft tidigare, dock måsta man erkänna att hon är en mycket intressant karaktär. Hon när en ständigt behov efter att bli älskad och omhändertagen, ett behov som antagligen är grundat i en övergivenhetskänsla efter att både fadern och modern lämnat henne så tidigt i uppväxten, och genom hela boken tycks hon ständigt försöka fylla detta inre tomrum med annan kärlek. Kärleken från en trasig docka, beundran från ett dussintal pojkvänner, bekanta och senare som en sorts belöning för den dyrkan hon ger Bucky.
Det slår mig att om hon skulle varit född idag skulle hon antagligen ha varit en mindre stor bröstad Linda Rosing. Hennes desperata jakt efter bekräftelse och beundran i kombination med hennes behagliga yttre skulle antagligen ha lätt henne till att söka rampljuset i någon billig dokusåpa som “Big Brother”.

Jag skulle vilja avsluta genom att säga några korta ord om Oates sätt att skriva.
Jag, som aldrig läst en bok av denna kända och så högt prisade modärna författarinna var väldigt nyfiken på att få se vad all uppståndelse runt henne egentligen handlade om och se om hon verkligen var värd den. Efter att ha läst en dryg fjärdedel av boken kan jag konstatera att hitintills har den varit en språklig berg och dal bana. Boken växlar stadigt mellan klockren briljans och luddig oförståelighet, särskilt i början av boken. Till exempel använde hon synonymer som: “glädjen kändes som krossat glass i hennes mun” och “så som man skulle kunna passa in en dockbaby i ett hålrum som bara för det ändamålet skickligt gröpts ut ur en större docka. Samtidig kan hon ibland skriva saker som får en att känna sig som om man vore i rummet på platsen och på något sätt känns det som om hon gör dessa tydliga felsteg med vilje. Som om hon är medveten om reglerna men bryter dem lika så eftersom man får göra så när man anses vara en av vår tids största författare och har ett fyrtiotal titlar under bältet. Och därför utväxlar man en sort hat kärlek gentemot boken, en hat kärlek som kommer driva åtminstone mig att läsa boken till sista sidan.

Jesper Bäcklin SP08J